Sensei Siegfried Mac-Intosh flyttade från Holland och kom till Sverige som musiker år 1962. Han var i Malmö i två veckor och spelade därefter i Norge i en månad. Han begav sig till Engelholm för en månad och även i Västerås för att sedan fortsätta sin väg mot Sveriges huvudstad Stockholm. År 1963 bosatte sig Sensei på Södermalm i Stockholm, men fortsatte att åka iväg på olika spelningar runtom i vårt avlånga land.

1968 promenerade Sensei på Regeringsgatan då han plötsligt lade märke till affischer om karate. Han blev intresserad och gick in för att besöka klubben. Då han kom dit för andra gången för att skriva in sig, hade klubbens tränare begått självmord med harakiri, ”may him rest in peace”. Sensei fortsatte att spela som musiker, och var vid ett tillfälle på kårhuset på Holländargatan då han fick syn på killar i vita kläder som tränade, vilket fick honom att återigen bli intresserad av karate.

1970 tog Sensei taxikort och bodde fortfarande på Åsögatan i Södermalm. Varje dag när han promenerade på Åsögatan, hörde han hur de skrek ”Kiai” från Stockholms Kyokushin karateklubb, som då hette Swings. Sensei vågade inte gå upp för att titta. Han skämdes över hur han såg ut – magen såg ut som Idi Amins! Han lovade sig själv att bli mer smärt i kroppen för att våga gå in till karateklubben och visa sitt intresse att börja träna.

Ett år senare vågade Sensei, 43 år gammal, att gå in till klubben för inskrivning. Då träffade han Roger Olofsson och Johnny Grimstål för första gången. Sensei hoppar till då Roger, som stod och pratade med Johnny med ryggen mot honom, plötsligt vänder sig - hans ena öga var helt blå!

1973 började Sensei äntligen träna med grabbarna på Stockholms Kyokushin kai. Ett stilbyte var på väg in i Kyokushin, vilket Sensei inte hade någon aning om. Det märkte han senare när han för första gången träffade Brian Fitkin som blev tränare i klubben.

Det tog ett år, 1974, innan Brian Fitkin frågade Sensei om han ville prova tävla RM i Solna. Sensei kom direkt till final i den tävlingen och tog en 2:a plats. ”Nu var loppet kört”, tänkte Sensei. Han hade fått blodad tand för Kyokushin karaten och år 1975 kom han med i Stockholms Kyokushins karate lag som 2:a reserv. Senseis första lagtävling var kumite SM i Malmö. Under denna tävling hamnade 80 % av alla deltagare på sjukhus – ordet ”slaktarhus” fick här sin begynnelse!

Under denna period då Sensei var med i Stockholms Kyokushin lag, tog han hem mest RM guld i lag. 1984 var Sensei med i final i RM individuella grupp där han tog hem ett silver och detta efter att ha tävlat i 10 år.

Sensei lämnade nu Södermalm och flyttade till Brandbergen där han 1986 öppnade Brandbergens Karate Kai. Sensei var den första eleven från Stockholms Kyoukushin karate som startade och började driva en egen klubb. Brandbergens karate kai har alltid haft hög klass och vunnit många priser både vad gäller nationella samt internationella tävlingar. (se klubbens meritlista).

Än idag, 21 år senare, håller han samma klass på eleverna med sig själv som huvudtränare. Brandbergens Karate Kai har elever som varit med i landslaget, men även som blivit antagna till budogymnasiet. Hans elever har vunnit många tävlingar och de fortsätter att vinna än idag.

År 2007 och Sensei är 76 år gammal - hans hjärta klappar fortfarande lika mycket och entusiastiskt för karaten och Brandbergens Karate Kai.